måndag 2 november 2009

Gammalt = kul?

Gamla saker kan ju vara väldigt fina och charmiga med sin vackra patina och sitt ibland något skeva skick. Saker som vi söker efter med ljus och lykta på alla loppisar och diverse andra skumma inrättningar. Saker som kan få hjärtat att slå lite extra fort när sakletarögonen har fått syn på någon skruttig liten grej i någon hylla eller smutsig låda. För att inte tala om ifall man kan lägga sina lystna vantar på någon rostig mojäng som har passerat sitt bäst före datum för åtskilliga decennier sedan, då är man i himmelriket ;) Dom flesta av oss har varit där.. pulsen ökar lite och man börjar andas fortare... ska jag hinna lägga beslag på grejen före alla andra... en härlig adrenalinkick som man kan leva på länge när man stegar ut genom dörren med sitt superfynd!
.
Nå.. det gäller inte alla gamla saker kan jag upplysa. Vi är ju som bekant ägare till ett litet och stundom väldigt charmigt torp som den här helgen inte alls visat sig från sin bästa sida. Pulshöjningen och adrenalintillströmningen har den här gången bottnat i ren och skär ilska och frustration.
.
Jag har länge och väl gått och sneglat på torpets ytterdörrar och funderat på när det är dax att måla dom eftersom dom hade en färg som man kan likna vid en bajsbrun sjuttiotalsfärg. Inte så konstigt eftersom dom förra ägarna gjorde den sista tapetseringen och målningen någon gång på just 70-talet. När vi köpte torpet fanns där tapeter med bruna medaljonger och gardiner i brunt och beige hängande i en brun gardinstång från 70-talet och bruna stormönstrade plastmattor. Allt detta har vi alltså med stor framgång lyckats eliminera genom att riva ner och riva ut. Torpet upptäckte vi, var i ett bedrövligt skick och vi fick ta bort allt in till timmerstommen och laga, renovera, gräva och dränera. Nu när utsidan efter många år äntligen börjar bli färdig så gör sig den bruna färgen på dörrarna inte så bra mot fasadens vackra falu-ljusröda färg med vita knutar.
.


.
Alltså lyfte vi resolut av dörrarna och tog in dom till stan för en makeover och igår var det dags, nu skulle dom hakas på igen och förväntningarna var skyhöga. Jag såg framför mig hur fint det skulle bli och jag skulle skynda mig ut i skogen och hämta granris till två kransar som jag tänkte sätta på dörrarna. Det vi behövde göra först var bara att ta bort spikarna och flytta ut karmen i liv med panelen, spika fast den och sen... på med dörrarna... en baggis! Jag såg framför mig torpet med den fina dörren och stallyktan ovanför och två grankransar i fönstren, en milstolpe i den långa och stundom tröstlösa torpkarriären. Kanske skulle vi också hänga en stjärna i fönstret i rummet bara för att det ska se fint ut, även fast där inte ens finns golv eller väggbeklädnad. Det här fina och vackra står jag och krumelurar med i tanken när Lasses röst sakta och obevekligt tränger in i mitt medvetande.....
.

.
... oj då, tröskeln är helt murken... den är helt uppruttnad!
.
GAAHH.... NEEEJ VAA FAAN!?
*avgrundsvrål a la Ronja Rövardotter när krutans vackra dröm krossas i miljarders bitar, och hon brutalt återförs till verkligheten*
.

.
Tröskeln var inte det enda som ruttnade kan jag säga.. jag lackade ur totalt på det charmiga lilla huset. Jag fick liksom bara NOG. Så mycket som vi har rivit och rivit, slitit vårt hår med regnvatten, fukt, mögel och hussvamp.... jag trodde väl någonstans att vi var färdiga med det, så jag hade förträngt och gömt undan långt in i mitt medvetande, alla tråkiga lärdomar om gamla hus... ett steg fram och två steg tillbaka.. och det som inte dödar det härdar ;)
.

.
.....Välkommen till torpet där det är "öppet hus"!! ;)
.
Puss & Kram
Karin alias "hon som ruttnar på gamla saker just nu och tycker att det är jävligt charmigt med gamla torp"

8 kommentarer:

  1. Ååååhhh, stackars dej. Det måste kännas jättejobbigt. Jag vet hur det är när man hållit på lääängeee med renovering och man börjar känna sig närmare målet. DÅ vill man inte bli överraskad av sånt som sinkar en. Men du, snart är det glömt, jag lovar. Vi brukar titta tillbaka och skratta åt allt elände som har hänt oss dom här renoverinsåren. Men det är ju lite som hör till med att renovera gamla hus OCH det är ju faktiskt underbart att få greja på oxå. Ha en bra vecka (trots allt)...

    SvaraRadera
  2. Oj, jag kan känna ilskan stråla ända hit :) Trist när det blir sådär, det är ju så svårt att hålla förväntningarna nere också... Kan det stå öppet? Tänk om familjen vildsvin flyttar in... Hittar du dem först blir de kanske fina fällar :) Kram, Tina

    SvaraRadera
  3. Min man brukar säga i liknande situationer... "var inte ledsen, upp med hakorna"!!!;-)

    SvaraRadera
  4. Hörde Ronjas vrål ända in till mig...så jag hitta hit;)))
    Trist!! Men dörarna är jättefina!!
    Millan

    SvaraRadera
  5. Hi!
    I can already see how beautiful it will look like...I am painting a few doors white this week :)
    Can't wait to see yours when it is done!
    Warm wishes..

    SvaraRadera
  6. poor you, går åt en himla stor krans till dörren nu!!
    Lycka till trots allt...det kommer ljusare dagar! // Marie

    SvaraRadera
  7. Åh, stackars er! Känner igen känslan. Vi köpte ett 60-talshus för 3 år sedan. Skulle ju bara behöva måla om köket som var från byggåret. Men pytt! Vi fick riva ner och börja från noll. Men nu är det helt klart. Även resten av huset är under renovering och det blir nog aldrig klart men jag älskar det.
    Må så gott! Yvonne

    SvaraRadera
  8. Nääääääääääää..... Nedrans vad det trilskas!! Att inte den där patinan kan hålla sig på rätta saker... vad ska den ner i trösklar och göra??
    Kram

    SvaraRadera

LinkWithin

Blog Widget by LinkWithin