lördag 13 oktober 2012

Jag - En junkie?


Frukosten idag.
Ljust bröd med tranbär stekt i mycket smör med ost, salami och ägg.
Vad ska jag säga...
Själen är villig men köttet är svagt.
Jag - en kolhydratsjunkie.

Mitt fördärv är att jag gillar bröd, och då menar jag gillar på riktigt!
Eller jag kanske ska förtydliga i ett vidare perspektiv att det inte är specifikt bröd det handlar om utan om kolhydrater i allmänhet och sedan i vilken form dom förekommer, det är helt enkelt inte intressant. Eller ja, det är ju också en sanning med modifikation.

Väldigt förenklat ligger det till på det här viset:

Alla kolhydrater är enkla sammansatta sockerarter (det finns några olika sorter).
Det spelar ingen roll i vilken form dom uppträder.. som en potatis, ris, bröd, grönsaker, frukt, pasta, och för all del smågodis som i sig är mer självklart att det är socker i sin enklaste form, det vet ju vem som helst ;)

Alla kolhydrater börjar brytas ned, redan i munhålan med hjälp av ett enzym (amylas) i saliven, till enkla kolhydrater (socker) vilka på så sätt väldigt snabbt kan tas upp av kroppen.

Släpper man ut mycket socker i blodet ökar insulinet som ska ta hand om sockret eftersom det eftersträvas en jämn och fin blodsockernivå i kroppen. För mycket socker i blodet är skadligt.

Insulinet är en hormon som är "gatekeeper" för fettcellerna och öppnar cellernas "dörrar" så att vi kan spara undan sockret för senare behov, en del (inte särskilt mycket, det mesta sparas i fettcellerna) sparas undan i levern och i musklerna för snabb frisättning när det behövs, typ när vi jagas av tigrar på stäppen och så ;)
Såå, om man äter massor med fett tillsammans med kolhydrater, vad händer då, tror ni?

Har ni någon gång funderat på varför bröd är så gott, eller frukt eller vissa grönsaker som rödbetor och morötter? Jo det smakar sött i munnen och varför blir det så.. jo nedbrytningen till enkla sockerarter. Tydligast är detta när man äter knäckebröd. Prova får ni se, tugga enbart knäcke utan pålägg och smaka på det ordentligt innan ni sväljer... japp, socker!

Socker triggar också belöningscentrum i hjärnan precis som alkohol och andra droger, vilket gör det här ännu lite mer komplicerat. För mig innebär det att jag har svårt att begränsa ätandet av tex bröd och snarre.

Socker jäser också, i alla fall i min mage, japp det går inte, jag blir uppblåst, svullen och får ont i magen och släpper likt kossorna ut massor med metangas, inte bra för växthuseffekten ;)

Allt det här sammantaget gör att jag faktiskt inte tål kolhydrater men jag, eller rättare sagt min hjärnas belöningscentra, fullkomligen avgudar dessa små rackare, skit samma i vilken form dom uppträder! Hjärnan föredrar dock formen av smågodis, chips och bröd, förmodligen för att dessa är så jävla räsersnabba att dom går direkt upp i hjärnan och spelar maracas med nervsynapserna och frisätter loads av dopamin som är ett av våra må-bra-hormon. 

Varför har jag då ätit bröd till frukost idag?
Trots den något skämtsamma, självdistanserade ironiska tonen är jag en junkie på riktigt!
Rent och oantastligt sockerberoende, och likt många andra personer med ett beroende har jag återfall då och då. Min tolerans är väldigt låg. Det räcker med att äta bara lite, en kanelbulle, en måltid med pasta, en smörgås, ja ni förstår, sen är det kört, det här är en kamp varje dag. Det är till och med jobbigt att titta på fotot av förra helgens skål med snarre, skitjobbigt!
En person som slutat röka kanske klarar att feströka eller åker dit på första bästa bloss, det är högst personligt.
Övergångsbesvären jag nämnde ovan är för mig avgiftning, likställt med att sluta röka eller sluta med alkohol om man har det beroendet.

Allt ovan och massor mer, är anledningen till att jag är anhängare av LCHF, eller jag kanske ska säga lågkolhydratkost, dock inte på något fanatiskt vis utan för att helt enkelt må bra.
Det här är inte någon diet för viktnedgång utan en livsstil, så kliché och urvattnat men sant. Att man har en viss viktnedgång är en trevlig bonus.
Det är inte heller skadligt för kroppen.
Visst, hjärnan klarar sig inte utan näring men det är inte heller sant att kolhydrater är enda näringskällan. Kroppen tillverkar näring av protein som hjärnan mer än villigt använder. Ren och skär kemi helt enkelt.
Att man blir yr, får ont i huvudet och känner sig sjuk är övergångsbesvär!!
Håller man ut, säg en vecka, första gången utan kolhydrater så är man homefree.
Det går över, sen är man på andra sidan och kan må bättre.

Om det är någon som är intresserad så kan jag rekommendera:

SSK, Addictionspecialist. Bitten har skrivit bra böcker om sockerberoende.
Allas vår doktor och matrevolutionär. Allt om LCHF. kan man stå ut med lite pekpinnar är detta en bortom superbra sida med information och länkar!
En liten inblick i vad man kan klara av utan kolhydrater. Kanske kommer en och annan gammal sanning på skam.


Idag blev det väldigt mycket och väldigt lång text som inte är så rolig och humoristisk men jag hoppas att det har gått bra ändå.

Nu ska jag gå och röra i den fabulöösa grytan med Boeuf Bourguignon som puttrar på spisen, vi får tyvärr inte något bröd till för det har jag redan mumsat i mig ;)
Vi får se om de hungrande massorna får ris eller pasta till som kompensation.. kanske ;)

Ha en superskön fortsättning på Lördagkvällen!
Kram
Krutan

4 kommentarer:

  1. Bra skrivet! Är det ok att jag länkar till ditt inlägg? Du kan svara här eller i min blogg...

    SvaraRadera
  2. Jag känner igen mig i det du skriver. Jag kan inte ta en kanelbulle, en godis eller ett chips, jag måste ha allt :( Håller med Annica. Bra skrivet!

    SvaraRadera
  3. Tack för tips på någa bra sidor! jag och sambo försöker vara utan kolhudrater nu och har lyckats hålla i, i... 5 dagar tror jag! Håll tummarna! Kram!

    SvaraRadera
  4. Harkel.. ja där jag bor säger vi så. Kolhudrater ;)

    SvaraRadera

LinkWithin

Blog Widget by LinkWithin