onsdag 31 oktober 2012

Livet





Ibland kommer livet nära
Så nära att man mister all distans
det kryper tätt inpå som husväggar i en gränd
man ser ljuset långt där uppe, man vet att det finns
men det är en vindlande väg för att hitta ut
ut till luften och förmågan att andas

Distansen är för mig ett måste för att kunna uttrycka mig
...på mitt eget sätt
det sätt som ni har lärt känna under flera år
ironiskt, bitigt, självdistanserat
För att kunna ta tillvara och glädjas åt distansen måste man också stå still med livet väldigt tätt inpå ibland
Stanna upp sträcka ut händerna och känna efter
Känna på varje sten varje skrymsle varje vrå på fasaden 
Titta uppåt se ljuset, veta att det finns där sedan våga blunda och känna in livet
Just nu står jag och blundar med ansiktet mot himlen och känner på livet som är väldigt, väldigt nära
därför är det också ganska tyst och stilla här på bloggen

Jag vill bara förklara
Ni får inte tro att jag struntar i er
för ni är trots allt något av det bästa jag vet

7 kommentarer:

  1. vackra bilder :)
    .la petite perle

    SvaraRadera
  2. Vi väntar! Men ta det i din egen takt.
    Kram, Åsa

    SvaraRadera
  3. Annorlunda...för att vara från dig...men absolut inte sämre!

    Var rädd om dig!
    Kram
    Birgitta

    SvaraRadera
  4. Vi finns här och väntar på dig!!

    Var rädd om dig och tag dig tid att bara vara.

    Gokramar från Veronica

    SvaraRadera
  5. Väldigt fint skrivet, och så sant så! Ta dig tid och andas du, bloggen och vi finns här. Vi går ingenstans.
    Ta hand om dig!
    Kram Anna

    SvaraRadera
  6. Väldigt vackert skrivet....

    Kram
    Anne-Lie

    SvaraRadera
  7. Hej Karin,

    Hittade fram till din sida idag, och har läst och tittat och tittat och läst, och fnissat en himla massa!! HERREMINJE vad bra du är! Du är som jag vill vara men på duracell! Hoppas att livet och andningen matchar snart igen, så vi får läsa mer :)

    Varma hälsningar /Maria

    SvaraRadera

LinkWithin

Blog Widget by LinkWithin