lördag 22 juni 2013

Den långtextade återkomsten

Det är ju förskräckligt stilla här på bloggen just nu.
Det är inte bra.
Jag har dock haft en hel del att styra med och ju längre tiden går desto svårare blir det att komma igång med bloggandet igen.
Därför tänker jag såhär, att jag bara gör det!
Bara sådär liksom.














Eftersom jag har hunnit med en del under tiden det varit tyst här så tänkte jag lite snabbt, eller ja, snabbt och snabbt, uppdatera er.
Ni som följer mig på Instagram har sett det mesta, har ni inte hittat dit än så händer det lite mer i det lilla där ;)

Så alltså;

Jag har ju ägnat en del tid åt att packa ner min lägenhet i kartonger och dagen före flytten så befann jag mig i bal-konen med total avsaknad av närminne. Närminnet hade jag förmodligen förlagt på samma ställe där jag lagt ifrån mig allt sans och förnuft för dagen.
Lite chokad var jag ju eftersom jag skulle flytta dagen därpå och inflyttande hyresgäster skulle komma med sitt bohag från Göteborg samma eftermiddag.

Det resulterade i att jag fick ägna mig åt brandsläckning hela baldagen och åka runt som en vettvilling i jakt på blommor, biljetter som jag naturligtvis glömt hemma, picnic-ätbara detaljer som glömts bort i hasten, astmamedicin till den dansande, pengar till fotografen samt hängslen som förhoppningsvis skulle hålla frackbyxorna på plats under dansen, företrädesvis uppe någonstans i midjehöjd och inte under höfthöjd, eftersom det kan problematiskt att dansa med byxor slängande runt knäna när man valsar runt i en ishall.

Det var under min sejour på Tornbyområdet i jakt på just hängslen som jag blev påbackad av en annan bil.
Den hade stannat och jag stannade bakom och helt plötsligt satt den med sitt drag i fronten på min bil.
Eftersom jag redan före incidenten var stressad och uppjagad är det mycket möjligt att det undslapp mig en eller två verser på svordomsvisan medan jag klev ur bilen och kände ända in i märgen att det här, det har jag under inga som helst omständigheter tid med, none whatsoever!
Jag var så trött och stressad att jag bara ville sätta mig i bilen och skrika och gråta tunga bittra tårar, eller för all del, drämma något riktigt stort och tungt i huvudet på den idioten som inte tittar i backspegeln innan den backar!
Det gick ganska bra, bilen var och är fortfarande körbar, jag fick tag på hängslen i tid och balen gick alldeles fantastiskt bra!

Flyttdagen kom och gick, alldeles för fort. Vi slängde in det sista i släpet och skurade ut oss  baklänges ur lägenheten medan inflyttande hyresgäst satt ute på gården och väntade.
Sådär tight har jag aldrig, aldrig, aldrig någonsin flyttat och då har jag flyttat väldigt många gånger.
Kommentarer hördes mumlandes ibland såsom; "vi borde anmäla dig till ett program för folk som samlar på saker, varför behöver man typ hundra tavellister", och "mamma jag dog litegrann på insidan när jag bar upp soffan i lägenheten, den var skittung.."
Alla som var med och hjälpte till kommer förmodligen att vara mycket upptagna under lång tid framöver när jag behöver hjälp med något ;)
Ja som vi slet, en stor eloge till alla!

Väl inne i nya lägenheten var det ju lite bråttom. Den stundande studenten seglade upp på horisonten.
En och en halv vecka efter inflyttning skulle vi duka upp för studentbjudning, vilket betyder att man åtminstone ett par dagar i förväg behöver skifta fokus.
Det är nu jag upptäcker att lägenheten är smutsig, och då menar jag smutsig på riktigt, bortom ofräsch och lite damm ihörnen och oj dom glömde visst att städa lite på det här stället.
Nej smutsig som; Jag kommer osökt att tänka på termer som småkryp och sanitär olägenhet.
I shit you not!
Jag upptäkte inte riktigt allt på en gång.
Jag klagade hos hyresvärden och blev beviljad hyresreduktion.
Eftersom jag behövde bli färdig så satte jag igång att packa upp och prio ett var att packa upp köket. Ni vet det går ju ändå ganska fort att packa upp om allt är städat och klart, bara att skicka upp tallrikarna och glasen i skåpen.
Hela min lediga måndag gick åt till att skura köksskåpen för att ens vilja ställa in mitt rena porslin. På söndagen (!) skurade jag spisen i sju (7!) timmar, jag fick skrapa bort skiten med verktyg. Jag fick skura badrummet och rensa avloppen och till råga på allt så jobbade jag heltid och skulle bära runt allt i högervarv eftersom ingenting stod där det skulle utan bara hade blivit invräkt i lägenheten.
Inte nog med allt annat elände, på torsdagen, bara tre dagar efter flytten bröt jag lilltån!
Förstår ni, jag hörde när den gick av, när benet i tån bröts!
Det gör ju jävligt ont att smälla i tån men känslan, när hjärnan registrerar ljudet av benet som bryts av, sekunden efter smärtan, den är obeskrivlig.
Jag låg på golvet och var hysterisk, ensam hemma och den första tanken var:
"ååh herreguuud den gick aav!!"

tanken som följde tätt efter var:
"jag har ju för helvete inte tid att bryta tån, jävlarihelvetesförbannadeskit!!!!"

...på ett ungefär. Ramsan kan ha varit något längre och uppblandad med högljudd snorig hysterisk fulgråt ;)

Efter tåbrytningen så har det här utvecklats till en enda stor övning i saktmodighet, saliga äro de saktmodiga eller hur var det nu?
En övning i att sjunga långsamhetens lov, mindfullness och sånt där ni vet.
Ni förstår, all förflyttning går väääldigt lååångsaamt nuförtiden.
Jag måste gå väldigt långsamt, långsammare än strosande, så långsamt att om klockorna inte går baklänges så stannar dom åtminstone, så långsamt måste jag gå.
Jorå så här tränas det för fullt på dygder som inte finns.
Spelar ingen roll om det ösregnar så måste man gå vääldigt långsamt i flipflops.
Ska man bära ner grejer till förrådet måste man gå vääldigt långsamt.
Man hinner se mycket dock.
Det är bara att köpa läget liksom, dra djupa andetag.
Tån är ju av, svullen och gör ont som fan, vad ska man göra.
Det är bara att nöta på.. låångsamt ;)

Som ni ser på bilderna så blev det student ändå. Det är ju det fina i kråksången, vare sig man är färdig eller inte så kommer det att hända.
Någonstans är det ju good enough.
På tisdagen när jag grät av utmattning och elände för att jag inte kunde dra ut diskmaskinen för att städa där under och byta spillskyddet för att det var så äckligt så kände jag att där var mitt good enough, nu fick det räcka.
Det var tillräckligt röjt och smutsen och skiten går ingenstans.

Vi dukade långbord i lägenheten och hade en jättefin och rolig student!

Idag tackar jag min lyckliga stjärna för att jag var så förutseende att jag förstod att jag skulle behöva semester efter det här att jag ansökte om två veckors ledighet från studenten och framåt. Och efter att ha klarat av bal, flytt, bruten tå, asskitig lägenhet och student på 13 dagar så kan jag säga att den här ledigheten är gudasänd :)

Vill ni se lite bilder från veckorna som gått så kan jag rekommendera Instagram, jag heter KarinKrut där också :)

Ha nu en riktigt skön fortsättning på dagen!
Det ska jag ha.
Kanske lite vin, kanske lite choklad ;)

Pussåkram
Karin

4 kommentarer:

  1. Men fy vad du har haft det tufft, och jag trodde jag haft mycket som gått emot mig det sista! Fin lägenhet ser det ut att vara! Krya på den lilla tån!
    Kram Anna

    SvaraRadera
  2. Åh så roligt med en skriftlig uppdatering till instagram pixen :) Hoppas dock att saker o ting kommer gå oootroligt smidigt och bra för dig framöver, för att kompensera den sista tiden :)

    Blir iaf (om det kan trösta lite) mycket inspirerad av dina bilder! Hoppas få se mer av din lght när den börjar ta form :)

    Kram/Maria

    SvaraRadera
  3. Shit, jag hade student i mitt vanliga halvröriga hus men min egen "skit" och tyckte det var rätt tufft att dessutom jobba heltid.. men inga brutna tår eller påbackade bilar.. Strongt att du överlevde. Måste vara vinet och chokladen!!

    Kram, vila på!!

    SvaraRadera
  4. Tack snälla ni!!
    Kram Karin

    SvaraRadera

LinkWithin

Blog Widget by LinkWithin