fredag 12 juli 2013

Skor för ögat






Kan man inte använda skorna så kan man alltid ställa dom i ett skåp och titta på dom. 
Skor är ju ett litet aber för mig nu för tiden. Med en läkande bruten tå så går det så sakteliga framåt med den biten, med betoning på sakteliga. Jag har ju gått omkring i flipflops.. enbart, lite mer än en månads tid nu, och helt i linje med hur jag jobbar var jag tvungen, för att säkra upp att läkningen inte ska gå för fort gubevars, se till att damma tån i en pall hemma. Jorå det genererade i en hel del hysterisk snorig fulgråt liggandes på det fina parkettgolvet i vardagsrummet det kan ni skriva upp. Det gjorde hundra gånger ondare andra gången eftersom tån redan var skadad. Tack och lov återgick den till sitt semiokej tillstånd dagen efter, ingen ytterligare skada alltså. Ansiktet var en annan femma, svullet och eländigt en hel dag tror jag bestämt, väldigt stylish och snygglo må ni tro. 
Jag hade rönt en del framgång på läkningsfronten vilket gjorde att förmodligen hälften av den snoriga fulgråten mynnade i utsikten att börja om från början med en nybruten tå igen. För är det någonting som jag är skapligt trött på just nu så är det flipflops och att behöva frysa om fötterna när det regnar. Ni ska veta att jag är oerhört tacksam att det inte är svinkall snöig vinter… verkligen. 
Jag har börjat kunna plocka på mig de guldiga favoritsandalerna från förra sommaren som har en rem, väldigt lös dock, över lilltån. Inte nog med det så har jag också hittat ett par skor, löpskor, kors i taket, som inte gör (jätte)ont på tån. Halleluja! Det är ett par knallrosa och jag skojar inte, knalligt nästan självlysande rosa skor av barfotamodell. Inte fivefingers men väldigt rymliga framme vid tårna. Bra skit där! Man kunde önskat att dom var i någon itsibitsi diskretare färg men hey, man får vara glad för det lilla - jag har ett par skor som jag kan använda och jag smälter fint in bland alla andra söta små prinsessflickor. 
Någonting som jag saknar otroligt mycket är att kunna snöra på mig skorna och ge mig ut på en powerwalk. Jag gillar verkligen att gå, riktigt riktigt mycket. Det är lite av meditation för mig, vila för hjärnan. Dessutom behöver jag röra på mig för att kunna sova på nätterna och nu börjar det bli lite si och så med den saken. Jag pluggar in en ljudbok och sen går jag. Hjärnan får underhållning och slipper tänka själv och jag slipper lyssna på det eviga tugget där uppifrån, internkommunikationen upphör, den livliga inre dialogen tystnar för en timme eller så, fantabulous!
Det är ju så enkelt, att gå. Man sätter igång fötterna och sen går det av sig själv, kräver ingen egen tankeverksamhet, jag älskar det, enkelheten, hjärnans tystnad. Visst, det är enkelt att cykla också men då vill jag inte gärna ha lurar i öronen eftersom jag förmodligen skulle gå åstad och bli överkörd, ett inte helt omöjligt scenario enligt vissa initierade källor. Det innebär att hjärnan måste sysselsätta sig med något på egen hand och jag måste lyssna på den när den har tråkigt ;) Nu finns det hopp igen med mina rosa skor. 
Det behövs en del smällar för att man ska vakna upp och vara lite tacksam, inte alltid ta funktionen för given. Tänk så fantastisk kroppen är när den fungerar och varje dag tar man det för givet, tills någonting händer som sätter ned eller till och med helt tar bort någon funktion. Man får inte glömma bort att vara ödmjuk inför det faktum att man är frisk och utan problem, nåja hyfsat utan problem i alla fall ;) 
Det kan helt enkelt behövas att universum örfilar upp en ibland.

Ha en skön helg
Pussågull
Krutan

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

LinkWithin

Blog Widget by LinkWithin