söndag 11 augusti 2013

Att pendla mellan himmel och helvete



Nu står den här hemma den lilla godingen och sprider omkring sig en inte alltför diskret doft av damm. Jo det är ju alltid en chansning när man springer på loppis och köper gamla grejer, om dom ska lukta skunk eller smultronblomma när man kommer hem.
Oftast känner man det inte på loppisen, hur mycket man än försöker, ytterst diskret förstås, lukta och snusa på möblerna, eftersom det är en shitload av andra gamla saker som står samlade på samma ställe och luktar.... ja, gamla saker ;)

Den här finingen hade jag dock inte en tanke på att hysta in i någon minimal V50 och jag mutade sonen, som den goda Mor jag är, med en hundring så att han kunde göra sina kamrater sällskap på lokala puben om han lovade mig att hjälpa till att bära den delikata lilla pjäsen när den skulle hämtas.

Naturligtvis slutade det inte med bärandet när vi väl fått hem den eftersom den utlöste en febril omkringflyttning av möbler i högervarv.

Jag håller ju också på att spackla för att måla i vardagsrummet, ja nu ryker den mörkbruna tapeten, jag kunde inte hålla mig längre :) Om jag är färdig i hallen? eeh nee, är det en förutsättning? nu förstår jag inte ;)

Nåja jag skulle liksom bara skära bort lite tapet som satt löst nere vid golvlisten längs ytterväggen och jag kör kniven rakt in i väggen in i ett tomrum.. alltså tomt.. ingenting, förutom hönsnät där putsen har suttit, ända ut till ytterväggen och putsen liksom rasade ut på golvet. Jag kunde sticka in tumstocken 15 cm rakt in till ytterväggen och 25 cm så långt diagonalt jag kunde vinkla tumstocken rakt ner. Knackar man försiktigt i väggen ovanför hålet så rasar putsen och nu måste jag vänta på att hyresvärden kommer från Stockholm och besiktigar väggen. Vi har nämligen sättningar i huset och jag bor i en hörnlägenhet. 

Luften gick ur mig och lusten till lägenheten tvärdog. Är det här en dealbreaker för mig? Att jag inte kan sätta upp saker på väggarna för att det enda som håller det apjävlaskitdåliga putshelvetet kvar på väggarna i lägenheten är de sju lager av tapeter som föregående hyresgäster under årens lopp satt upp? Att varje litet hål jag försöker borra blir dubbelt så stort för att putsen rasar?
Att jag ideligen oroligt måste gå och kontrollera det som sitter på väggarna för att se så att pluggen inte kryper ut av tyngden på det som sitter där?

Gud jag vet inte.. ärligt talat vet jag inte. Jag vågar nästan inte skriva det för då blir det sant och på riktigt, att jag faktiskt satte mig ner idag uppgiven och gråtfärdig och började fundera på det, tillät de förbjudna tankarna att komma fram i ljuset.
Inredning är en del av mig, min personlighet och väldigt viktigt för mig.
Jag behöver få utlopp för min kreativitet och den brinnande obarmhärtiga energi som annars förtär mig.
Kan jag bo i en lägenhet där det tyngsta jag kan sätta upp på väggarna är tavelramar, och inte särskilt stora sådana.. som sagt, jag vet inte.

... jag vet faktiskt inte.

Kram
Karin

2 kommentarer:

  1. Det är modigt att släppa fram tankarna man faktiskt har. Själv fick jag släppa tanken om att bo permanent i ett torp på landet när jag faktiskt erbjöds ett att hyra. Inget körkort, ensam tjej, skottning, vedeldande, oplogad väg flera kilometer till busshållplatsen... Men tänker att det dyker väl upp nåt bättre längre fram! Hoppas det löser sig för dig! Kram, Åsa

    SvaraRadera

LinkWithin

Blog Widget by LinkWithin