måndag 5 augusti 2013

När det inte riktigt blir som man tänkt utan lite bättre







Ni vet dom där gångerna när man blir så där sjukt nöjd med någonting som egentligen inte var tänkt ifrån början, eller jo, det var tänkt så men på ett lite annorlunda sätt.

Jag ville ha en hylla i köket där jag kan ha alla grejer framme som jag använder ofta.
Nåja ofta och ofta, kanske inte varje dag det vore att fara med osanning, förutom kaffet förstås, eftersom min fäbless för att laga enorma gourmetmåltider likväl som vardagsmaten lämnar en del övrigt att önska i själva utförandet såväl som frekvensen med vilket det utförs. Allt enligt väl initierade källor.

Jag hade från början tänkt en gammal rostig lagerhylla i metall som jag med fördel skulle hitta på någon loppis för inget pris alls. Svårigheten att hitta en sån kombinerat med att väggbiten där den skulle stå inte är just bredare än en bit, dvs ca 40 cm, bjöd på mycket huvudbry.

Då kom jag att tänka på hyllis.
Ikeas übersnygga och billiga (99 bagis) hylla, dock lite för bred för uppgiften och lite i lägsta laget också men alltså, hur svårt kan det vara att modda.. en plåtsax och några diverse andra tillbehör så är ju saken biff.
Vädret och värmen har dock hållit mig lite på mattan med moddandet och ni vet när man tvekar så där konstigt fast man inte riktigt vet varför, just så har det varit.
Ja förutom ren och skär lathet då förstås ;)

Jag kollade också på en hylla som heter Limhamn och som har den perfekta bredden av 36 cm, I shit you not! Och som är strax över 180 cm hög och i mitt tycke alldeles för dyr för min blygsamma renoveringsbudget tillika fattiga plånbok som envisas med att hänga mig i hälarna ständigt och jämt.

Jag skulle bara åka till Ikea för att köpa en läslampa att ha bredvid soffan eftersom den bruna fula väggen slukar allt ljus som finns i rummet. Bara det skulle jag ha.. och kanske något mer litet bra att ha när jag ändå var där, jag minns inte riktigt ;)

Helt plötsligt står den där.. Limhamn, nedsatt till halva priset.
Jag fick lite lätt panik, jag menar halva priset och hemsidan hade helt frankt deklarerat osäker tillgång, när jag på skoj kollat upp den alldeles för dyra hyllan. Det skulle kanske eventuellt om man har tur i de bästa av världar och planeterna står i linje finnas ungefär två stycken kvar i Linköping.
Herregud, tänk om någon annan också hade ställts inför denna fantastiska uppenbarelse.

Nu var det lite bråttom helt plötsligt. Halva priset var kanske lite i överkant också och betalkortet skulle förmodligen ge ifrån sig ett avgrundsdjupt skri i betalögonblicket, men utsikten av att slippa lägga all tid och energi på moddning av annan hylla i den stekande värmen gjorde att jag slog dövörat till, och den döende ekonomin skrek för döva öron den här gången.

Känslan när man kommer ut på parkeringen med ett två meter långt paket och plötsligt minns att man i sin ägo har den minsta kombi Volvo någonsin tillverkat kan lägga sordin på vilken köpglädje som helst. Volvo V50 är en bil som aldrig kommer att kvala in i kombibilarnas Hall of Fame så mycket är då säkert.

Jag glömmer hela tiden bort att den är så liten. Som när jag stod utanför en loppis i Linghem och den supernajsiga bruna skinnfåtöljen inte fick plats i bilen. Jag tänkte, äsch, jag fäller väl sätet och hystar in den i skuffen, och slantade gladeligen upp 60 kr för den lilla godingen.
Den gick inte ens in i öppningen.
Eller när jag i Älvdalen hade fått till skänks en jättefin hög kontorsstol med grön klädsel och tänkte, jomen den lägger vi där bak när vi ska åka hem och jag får trixa som en galning för att den ska få plats utan att jag ska behöva lämna kvar något barn för att få med den hem.

Innan vi köpte den här bilen hade vi en Audi A6 Avant, där kunde man slänga in hur mycket som helst utan att fälla sätet och gjorde man det så blev den som en lastbil. Den rymde hur mycket som helst ända till bussen körde in i bakdelen och knölade ihop den och vi kom överens om att vi nog inte behövde någon stor bil nästa gång.
Hur tänkte vi då..

Nåja nu står både hylla, kontorsstol och skinnfåtölj hemma trots allt och jag kan bara säga att små bilar är påhittighetens moder, skam den som ger sig! ;)

Läslampa?
Nej det har jag fortfarande ingen, men jag har en skitsnygg hylla i köket.


Nu ska jag gå och snickra ihop lite ätbart i all sin enkelhet, nämligen rester från igår ;)


Pussågullpåer
Karin

5 kommentarer:

  1. Ibland vill det sig 😊 och du är ju lite envis av dig , så inget är ju omöjligt. Det är bara att vänta ut rätt tillfälle. Kram du vackra Älvdals-kulla

    SvaraRadera
  2. Hurra för mer inspiration! Loppisar ger ju också määängder, så mycket att man kan gå helt berserk...farligt farligt när man bor för litet! :)

    Kram

    SvaraRadera
  3. Hej underbara Karin Krut!! Jag är en av oootaliga som läser förmodligen både din o andras bloggar utan att lämna ngt avtryck - här kommer dock ett!! eftersom jag känner att jag bara måste berätta att Du är min absoluta favorit bloggare alla gånger!! Dina rader får mig alltid att både skratta högt och småle igenkännande!! Och jag vill bara läsa mer o mer....... önskar dig en fab söndagskväll :)

    M

    SvaraRadera
  4. Ibland ska man ha tur! Nu fick du ju både en hylla och en möjlighet att åka till Ikea någon mer gång för den där läslampan, hhmmm ;D

    SvaraRadera
  5. Hej! Vet inte riktigt hur jag hittade till din blogg, men jag är så glad! Dina bilder är så fina och du skriver så roligt. Fortsätt så, utan press ;)

    SvaraRadera

LinkWithin

Blog Widget by LinkWithin