torsdag 31 oktober 2013

Att ha ett tomt bo.







Sisten ut.
Lillebror.
Minstingen.
Nu är dom utflugna båda två.
Jag har gjort "släppa taget" två gånger och jag är fruktansvärt glad att jag slipper fler gånger.
Jag trodde inte, innan mina barn blev flygfärdiga, att det skulle vara så svårt, näst intill oöverstigligt för mig när det var dags för dom att flytta.
Separationen och att släppa taget, man har ju ändå bott ihop i 20 år.
Igår skjutsade vi Mattias, minstingen, lillebror till Arlanda och han flyttade med alla sina kläder, datorn och kudden till Spanien och Barcelona.
Inte på andra sidan stan som Johanna, så att man kan hälsa på och tanka lite närhet när man får abstinens.
Mina fina älskade barn.
Vuxna.
Det trodde man inte när man befann sig mitt i småbarnsåren.
Att dom en dag skulle lämna.
Bilda egna liv.
Normalt och friskt.
En tröst är att man på något vis lyckades.
Fast man tidvis misströstade över sin egen förmåga.
Dom blev trygga orädda unga vuxna som vågar.
Jag är otroligt stolt över mina vackra barn.
Just nu omfamnar jag sorgen, den är min vän för en stund.
Sedan stundar ett nytt liv.
En ny början.

Ha en skön helg!
Kram
Karin

4 kommentarer:

  1. Förstår känslan, men fattar väl inte hur det verkligen kommer kännas, snart är det dags här också.
    Lycka till med ditt "nya" liv.
    Kram marie

    SvaraRadera
  2. "Empty nest syndrom", känner man ju till;) Sonen flyttade 30 mil bort till storstan direkt efter studenten. Ovant i början, men det har gått bra faktiskt! Sakta får man sina egna vanor, och du ska se att du kommer trivas riktigt bra till slut!
    Kram Åsa

    SvaraRadera
  3. Har förhoppningsvis några år till innan vår minsting drar ut i stora världen... När dottern flyttade till London förra året för att studera la jag mig till med ett beteende som fortfarande sitter i: Det första jag tänker och gör när jag vaknar är att jag snabbt går igenom i huvudet vilka som är hemma i huset. Jag räknar liksom in familjemedlemmarna som en vallhund :)

    SvaraRadera
  4. Vilka fina barn du har : ) kan riktigt känna känslan jag har barn som är 8 och 5 så jag är inte där ännu, men tiden går fort HJÄLP! kram Sofia

    SvaraRadera

LinkWithin

Blog Widget by LinkWithin