måndag 20 januari 2014

Att ha skilda viljor



Jag har turen att höra till de personer som nästan aldrig blir sjuka.
Jag brukar tänka på det med tacksamhet, inte medvetet varje dag som jag kanske borde, utan jag går snarare omkring med en ständig lite diffus känsla av tacksamhet för mitt immunsystem, en känsla som dröjer sig någonstans i mitt medvetande.
När jag vid något sällsynt tillfälle blir sjuk så blir det dock uppenbart att jag är lika dålig på det, som på att vara ledig.

Njurbäckeninflammation. Det hade jag aldrig reflekterat över.
Visst får man som kvinna mer eller mindre ofta blåskatarr men jag har alltid klarat mig med egenvård. Tranbärsdricka, massor med vatten och kaffe för att skölja runt i systemet :)

Den här gången funkade inte det.
Jag åkte till VC i fredags, City Akuten i Linköping, den ska ni akta er för.
Jag fick inte träffa någon Läkare utan en sjuksköterska som upplyste mig om att dom skulle ha "frågestund" med doktorn på eftermiddagen och efter det skulle hon återkomma till mig.
Visserligen visade provresultatet enbart vita och röda blodkroppar men eftersom jag hade haft besvär så pass länge skulle jag få penicillin. Ett recept skulle finnas att hämta på apoteket efter 17.

Under dagen blev jag ganska snabbt sämre, jag började få ont i njurarna och blev tröttare och tröttare. Jag jobbade färdigt, åkte hem och gick sedan till apoteket och cirkulerade där inne i väntan på att klockan skulle bli fem så att jag kunde hämta den hett efterlängtade medicinen.

Det fanns inget recept...

På kvällen blev jag ännu sämre, började frysa och fick ondare och värre besvär så jag ringde till sjukvårdsupplysningen och frågade försiktigt om jag kunde vänta tills på måndag eller vad jag skulle göra.
Jag skulle återkomma på morgonen när jourmottagningen öppnat för att en Läkare där skulle kunna signera receptet, eftersom det var därför det fastnat och inte gått iväg, trodde sköterskan jag pratade med. Hon avslutade med att säga, med sträng röst, blir du sämre under natten så åker du in akut!

Natten gick bra och på morgonen ringde jag och fick veta att det inte fanns något recept skrivet och inte heller någon notering om något provsvar varför Läkaren på jourmottagningen inte kunde göra något. Jag fick en tid då jag fick komma på besök på jourmottagningen.

Jag hade full pott i provsvar, allt du kan ha, och förhöjt hb.
Väldigt ont vid tryck och dunk på njurarna.
Jag klarade mig med en hårsmån från att bli inlagd med antibiotika i dropp.

Jourläkaren var inte särskilt imponerad av City Akuten och upplyste mig om att den medicin som Läkaren där hade tänkt skriva ut ändå inte hade hjälpt mig eftersom den var för svag och helt fel.

Nu sitter jag här hemma och funderar.
Det enda jag kan göra.
Hjärnan är villig men kroppen är svag ;)
Kroppen ligger i en hög där den hamnar, i soffan eller sängen eller tvärs över en fåtölj medan hjärnan fortfarande håller ställningarna och tänker ut idéer som kroppen vägrar fullfölja.

Hjärnan:
Hörrö kroppen, ska vi inte ta och gå ut i köket och hämta lite vatten, jag har noterat att du är lite törstig?!

Kroppen:
Va?! Är du störd eller?! Jag flyttar mig inte en millimeter, fattar du vad jag måste mobilisera för att röra på musklerna?!

Hjärnan:
Jamen ska vi inte ta och ändra liggställning i alla fall, jag märker att en arm börjar domna..?

Kroppen:
Är du dum? Den får dö och ramla av! jag ligger kvar det gör jävligt ont i njurarna om jag flyttar på mig!!

Hjärnan:
Ska vi inte ta och gå ut en stund, lite frisk luft du vet, gå lite sakta runt huset bara, va, vad säger du?

Kroppen:
HAHAHAHAHAHAHAHA!!!
Hellre dör jag av syrebrist.


Någonstans tänker jag att om jag fått träffa en Läkare direkt, vilket jag aldrig varit med om att man inte får trots att provsvaren inte visar särskilt alarmerande värden, så kanske det här hade upptäckts vid lite hederligt handfast dunkande på njurarna redan på fredag förmiddag.

Nu ska vi se om den där hjärnan kan få kroppen att gå ut i köket och äta någonting.


Hjärnan:
Du, kroppen.. vi kanske ska ta något att äta. Jag noterar att det kurrar i magen, vi behöver lite näring, protein till immunförsvaret och så, läkning du vet..

Kroppen:
You wish.. vi kan ju alltid tugga på den där armen som ändå håller på att dö, den är ju på behändigt avstånd.


Kram
Karin

7 kommentarer:

  1. Men din stackare vilken behandling du fick, eller rättare sagt inte fick! Vet hur det känns, har själv haft det, huva :( Hoppas medicinen hjälper dig fort nu!
    Krya på dig!
    Kram Veronica

    SvaraRadera
  2. Ujjj..lilla du, krya på dig !!! Kraaam Anette

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Anette! Det ska jag göra.
      Kram

      Radera
  3. Nej det där vill jag inte ha, vet inte vad det är, men det låter ont. Krya på dig! /Susanne

    SvaraRadera
  4. Fy, lider med dig! Vilka jädra klåpare du råkade ut för. Hade samma åkomma för många år sedan. "Influensa" sa min vårdcentral. Slutade med enorm hög feber, frossa. Ambulansfärd till akuten och sedan sjukhusvistelse i 10 dagar.
    Har aldrig varit så sjuk!!
    Lova att ta det väääldigt lugnt. Sjukdomar i njurarna är inte att leka med! Vila, vila, vila och få nån annan att komma med mat och dryck! Krya på dig!

    SvaraRadera
  5. I am in fact thankful to the owner of this web page who has
    shared this great piece of writing at at this place.


    My homepage ... foot pain

    SvaraRadera

LinkWithin

Blog Widget by LinkWithin