söndag 13 juli 2014

Att vara ledig från världens bästa jobb












Jag har helt enkelt världens, i mina ögon, bästa jobb.
Jag jobbar på kontor, inte så spännande kanske. Jag tillhör ledningen på Försvarsmaktens Flygskola där vi utbildar Försvarsmaktens piloter, både stridsflyg-, transport- och helikopterpiloter. Jag sitter på min kontorsstol och administrerar ditten och datten på dagarna, hjälper till så att verksamheten flyter så friktionsfritt som möjligt så att våra flyglärare och elever kan göra det dom är bäst på.
 Att jag fotograferar och har förmånen att få dokumentera Flygskolans verksamhet är ett stort plus i kanten.
Ibland, om det finns möjlighet, får jag följa med och flyga bara för mitt eget höga nöjes skull, och ibland för att dokumentera någonting speciellt.

just nu har jag semester men är efter en vecka så pass utvilad att jag nästan kryper ur skinnet. Jag har svårt att sitta still, vill bara ta bilen och GÖRA något, jag vet inte vad men jag vill att det ska vara produktivt. Oron och ångesten lurar som en järnring runt halsen.
Jag har inte riktigt varit medveten om det här förrän jag fick en fast anställning med lagstadgat antal veckors betald semester och med det en social förväntan som är gjuten i sten, ett Svenskt obligatorium, att tycka att det är fantastiskt att få vara ledig flera veckor i sträck, att inte sticka ut. Det är nästan tabu att säga att jag har svårt att vara ledig, totalt politiskt okorrekt att tycka att det är jobbigt, att jag klättrar på väggarna och nästan river tapeterna av densamma.. ja, det gjorde jag ju faktiskt nästan ordagrant förra sommaren när jag tänker efter ;)

Missförstå mig inte, jag tycker att det är bra, jag är oerhört tacksam för lönen varje månad, tryggheten, semestern, alla mina fantastiska kollegor. Jag älskar mitt jobb och jag trivs otroligt bra, bättre än jag någonsin vågat drömma om och skulle inte vilja vara utan det.
Efter flera år av eget företagande och otryggheten det förde med sig i kombination med att aldrig riktigt kunna vara ledig längre tider, som mest hade jag två veckors sammanhängande semester och obetald därtill, älskar jag tryggheten och framförhållningen. Förmågan att kunna planera eftersom man vet vad som händer i lönekuvertet varje månad. Jag är så tacksam och ödmjuk inför det faktum att jag har så mycket semester, varje gång jag tänker på det så svindlar tanken.

Jag är en orolig och rastlös person, jag vet att jag är det, vill alltid vara på väg någonstans, alltid tre steg framför i tanke, här och nu är svårt för att inte säga omöjligt. Återhämtning är viktigt, här och nu är viktigt och borde inte vara svårt och omöjligt. Av den här enkla anledningen älskar jag att åka tåg och bil. Det kanske låter konstigt, som en motsägelse av stora mått, men då är jag alltid på väg någonstans och jag slappnar av och kan låta tankarna vandra. Sätt mig i en bil och jag somnar, om jag inte kör förstås ;)

Idag vet jag inte vad jag föredrar. Att jobba och aldrig vara riktigt utvilad och på så sätt inte orka vara rastlös och orolig. Då håller kroppen och hjärnan sig så pass på mattan att jag kan lägga locket på och sätta mig ner och slappna av, om än i en illusion.. rastlösheten lurar alltid under ytan men då kan jag hålla den i chack, blockera den och låta bli att lyssna på hjärnans tjat om stimulans och utveckling, om projekt och utmaningar.

Eller vara ledig och utvilad och då få lov att hantera min personlighet, den som är utmattande och jobbig, den som hela tiden måste göra något, hitta på något, inte sitta still, söka upplevelser, stimulans för hjärnan. Hantera vetskapen om att jag borde träna, hårt och till gränsen för kroppslig utmattning för att helt enkelt köra skiten ur kroppen och hjärnan eftersom det inte går att tillfredsställa rastlösheten och oron på något annat vis. Det finns helt enkelt inte tillräckligt med timmar på dygnet. Jag upptäckte härom kvällen att jag suckade när jag skulle gå och lägga mig, jag upplevde att jag helt enkelt tyckte att det skulle bli tråkigt att sova, gå och lägga mig i sängen och vänta på att vakna nästa morgon. Lite slöseri med tid, kunde man inte hoppa direkt till nästa morgon tänkte jag, och första morgonkaffet och den dagens aktiviteter?
Helt vansinnigt jag vet.

Tänk om jag ändå kunde kanalisera det här på ett vettigt sätt. Jag undrar ibland om jag skulle kunna uträtta storverk inom något område, om jag bara kunde organisera min kapacitet. Om jag bara kunde komma på hur och inom vad.

Jag lovar att om jag ägde min bostad just nu, skulle jag förmodligen börja riva någon vägg eller slänga ut köket eller någonting annat helt galet.
Om jag hade en egen tomt skulle jag troligtvis påbörja något byggnadsprojekt eller gräva ett stor dike på tomten... för hand med spade, skitstort, ett jättedike, bara för att, kanske kunde det bli en pool ;)

Det är klart att jag älskar semester, allt annat vore ju helt galet.

Nu ska jag steka lite kesoplättar, kanske baka någonting, springa en mil eller gräva ett dike någonstans ;)

Ha en skön sommar!
Kram
Karin

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

LinkWithin

Blog Widget by LinkWithin