onsdag 11 mars 2015

Numera så sällsynt att det borde vara fridlyst








Jag vet...
jag vet, att det har varit tyst väldigt länge, ända sedan november.
Blogginläggen är så sällsynta att dom borde vara fridlysta.
Jag har försökt men jag finner inte lusten.
Lusten finns inte, vare sig för fotografering eller historieberättande.
När jag sätter mig och försöker så är det tomt.
Jag letar men jag hittar henne inte.
Hon, den där kvinnan som för två år sedan var så glad och livlig.
Hon som renoverade torp i parti och minut, hojtade efter rödtjut, och skrev roliga blogginlägg om precis ingenting.

När jag läser inläggen idag så skrattar jag själv högt och förundras och tänker... hon har talang den där personen, hon är rolig och kan berätta, jag undrar var hon blev av?
Jag känner inte igen henne.. hon som skrivit, hon är en främling idag, jag hittar henne inte.
Jag letar men hon står inte att finna.

Kanske kommer hon tillbaka, kanske inte, kanske har det passerat för mycket vatten under broarna.

Ni som har följt mig på Instagram vet att jag har bytt jobb och bostadsort.
Mitt i livet kände jag att jag var tvungen att göra en omstart.
Jag har flyttat 30 mil söderut och flyttat in i en helt fantastisk lägenhet och jobbar numera med bemanning och personalfrågor i Marinen.
Jag har bytt flygplan mot båtar.

Kanske är det också det bloggen behöver... en omstart.
Kanske behöver den flyttas till en annan plats.
Något nytt, en omstart.
Kanske.

Jag ska rådgöra med henne, hon den där kvinnan som kanske finns någonstans därinne.
Hon som kanske kommer fram igen när omstarten gjort det den ska.
När tiden har utövat sin magi.
Hur lång den tiden blir har jag inte en aning om.
Tiden är ju så beroende av en hel massa parametrar..
ungefär som när man bakar världens godaste paj
Man får helt enkelt fristajla lite.

Jag kommer att dyka upp här.. kanske inte så ofta, men det är ni ju gudbevars inte så bortskämda med nu för tiden.


Ha en fin fortsättning på veckan och en trevlig helg.
Kram
Karin

2 kommentarer:

  1. Jag har följt dig nu under ett antal år och skrattat och förundrats över vart du får allt ifrån, beundrat dina fina bilder och emellanåt undrat vart du tagit vägen :)
    men vet du.....precis lika gärna som jag slog följe med dig tidigare slår jag gärna följe med dig i en ny skepnad!
    Det är ju så livet är!
    Jag var i precis samma tankar för bara en månad sedan. Ville skriva om något helt annat än inredning och gamla saker. Funderade på om jag skulle starta en till blogg, eller inte blogga alls.
    Nu fortsätter jag att blogga från samma bloggadress, men om helt andra saker. Jag sadlar om helt från yta till inre värden, håller på o avvecklar min inredningsbutik och siktar mot ett helt annat mål än för bara ett halvår sedan.
    Är självklart tacksam för att några vill fortsätta följa mig, men det är egentligen inte det viktigaste. Det viktigaste är att jag gör det jag vill göra och jag märker att jag inte är den enda som söker djup istället för yta!
    Så....fortsätt vara den du är....i vilken form det än må vara. Jag kommer garanterat att kika in hos dig om du bestämmer dig för att fortsätta blogga!
    Kram
    Birgitta

    SvaraRadera
  2. Älskar dina inlägg, alla oavsett humor eller djup, så hänger gärna med på din resa!
    Jag försöker tänka när jag inte hinner med bloggen, att den inte ska vara ett krav, utan något jag tycker är roligt. Dröjer det månader mellan inläggen så får det vara så, men huvudsaken är att man gör det för att man vill, inte för att man borde.
    Ta hand om dig!
    Kram Anna

    SvaraRadera

LinkWithin

Blog Widget by LinkWithin