Att göra det som krävs

Jag har en del tidningar, ja det skulle man lätt kunna säga utan att bli beskylld för att fara med osanning i någon form.

Tidningar som blivit sparade av en eller annan anledning.

Förmodligen aldrig någon bra sådan, anledning alltså.

Förens nu, när jag har fått en överblick över eländet.

Universums sätt att dela ut en käftsmäll.

Och jag är varken sen eller bangen på att ta till mig dessa kristallklara lärdomar.

Nu har jag lovat mig själv att aldrig aldrig aldrig mer köpa en endaste tidning. Lite dramaqueen-ish kanske men ändock med en gnutta sanning.

Ni förstår, jävlar vad jag kommer att spara pengar.

För så mycket pengar som ligger bundet i dessa tidningar kan man åka på semester flera gånger om, och dom på bilden är bara en del av den hög jag hade i själva lägenheten.

Den högen sitter jag och går igenom nu och river ut sidor som jag fastnar för och kylskåpet får agera moodboard tills jag har rensat ut alla saker som inte ska få följa med till nya lägenheten.

Kanske kan jag få en fingervisning om vad som ska sparas och vad som ska kastas genom att titta på bilderna.

För kastar, det gör jag, med råge.

Det är mitt nya intresse, min hobby kan man säga, fram till flytten om tre veckor.

Svindlande korta tre veckor.

Jag älskar det, att göra mig av med bagage kan man säga, feng-shuia skiten ur livet på något sätt ;)

Det blir en ren ny krispig omstart.

Jag gör mig av med allt gammalt, allt damm och bråte.

Så då vet ni vad jag gör när jag inte bloggar :)

Jag kastar saker och skäms en smula för alla pengar jag lagt på tidningar.

Nu ska jag gå och inviga Mattias i den sköna konsten att feng-shuia skiten ur livet!

Ha en skön söndag

Kram

Karin

Hemma hos Malena

Ibland när himlens änglar brister ut i lovsång och våra kalendrar stämmer överens och gubben i månen är full och planeterna står i linje så brukar Malena och jag ses en snabbis och igår fick jag åka hem till henne och gå omkring och sucka och humma åt hennes vackra hem och klappa på allt det fina.

Igår tog jag med kameran så att ni kan få se lite av det också.

Jag har inte så många ord idag.

Absolut inga roliga och kvicka.

Jag har dock ett Tack som snurrar omkring innuti mig.

Tack för era fina kommentarer.

Det är stort och jag känner ödmjukhet och förundras inför det faktum att jag kan beröra, hjälpa eller helt enkelt glädja någon med det jag skriver.

Tack för att ni berättar det, att ni ger mig den glädjen.

Tack för att ni ger mig en del av er värdefulla tid!

Kram Karin

Att synda

Den där jävla pistolmannen har börjat hänga efter mig igen.

Han är skitjobbig med sitt tjat om godis varje dag.

Är det inte chokladkakor så är det smågodis.

Han är ganska morgontrött så när han ligger och sover halva förmiddagen brukar jag kunna ge mig fanken på att jag inte ska äta något godis på hela långa dagen.

När han sen dyker upp så plockar jag fram modet och deklarerar helt frankt att, nä nu får det liksom vara nog med det här sockermumsandet, jag inte ska ha något godis idag!

"Nähä, ska du inte?"

Svarar han då lite släpigt, spänner ögonen i mig och svänger undan kavajen och knäpper upp pistolhölstret och jag blir så rädd att jag plockar i tre extra dumlekola i påsen fast jag inte skulle ha några alls.

Häromdagen tvingade han mig att äta tårta på jobbet, två gånger.

Jag ska inget ha, sa jag.

"Jasså inte det?" Fick jag till svar.

Den gången satt vi på baksidan utanför jobbet i solen, det var då jag avstyrde den där katastrofen i nationens intresse. Där satt vi, jag och en kollega, med en tårtkartong innehållande en femtedels tårta och två skedar.

Ni förstår, om pistolmannen står och fingrar på pistolen då är det inte riktigt läge att börja duka med egna fat, linnedukar, finaste silverbesticken och servetter och sånt där onödigt krafs, nej här gäller det att grabba tag närmaste plastsked och äta direkt ur kartongen som om livet i praktiken hänger på det.

Jahapp, nu dök han precis upp och står här och hänger mot dörrposten.

Det är väl bara att gå till kylskåpet och skotta fram chokladen då.

Han är dock inte så jättekinkig, så om det inte finns något sockerstinnt godis inom lägenhetens fyra väggar så går det lika bra med chips, ostkrokar eller en smörgås eller fem ;)

Ha en skön fortsättning på söndagen!

Kram

Karin

som ska få titta på lägenheten igen, i eftermiddag.

"gör vågen"

Jag fick lägenheten!

via


Jag fick den!!

Hör ni vad jag säger? höll jag på att skriva.

Ser ni vad jag skriver? menar jag.

Knarrande fiskbensparkett.

Fisk-bens-parkett!

Jag döööör av lycka!

Jag får fullkomligt glädjefnatt!

Jajaja, jag ska såklart godkännas av hyresvärden men det är bara en liten teknikalitet, en liten vägbula som inte märks bara man håller uppe farten.

Vi har gjort en referens (närmaste chef)

Vi har gjort en kreditupplysning

(Jag har inte hört något från hyresvärden vilket enligt mig, är mycket goda nyheter).

Det vi väntar på nu, synnerligen otåligt, är referens från nuvarande hyresvärd.

Och jag har ju redan väntat, jaa eeh typ, flera timmar snart ett helt dygn och är i upplösningstillstånd och jag har ideligen under dagen fått hejda den, snudd på, tvingande impulsen att kasta mig i bilen och köra rally till hyresvärden, och med vild blick och håret på ända, rusa in på kontoret och brutalt rycka tag i första bästa person jag ser, skaka denne och hysteriskt skrika...

Hur lång tid kan det ta att skriva ut en referens?!

Jamen ni förstår väl att det är bråttom?!

b-r-å-t-t-o-m!

och-nu-går-det-för-låång-samt!

jag måste bara andas lite...

Att ha sommartid

Alltså det här med sommartid, är det verkligen nödvändigt?

Jag är så trött så att jag nästan

AV-LI-DER!

Det är jag och kossorna, kroppen ställer inte om sig utan förskjuter bara dygnet en timme. Jag går och lägger mig senare men ska upp en timme tidigare. Det här är inte bra och jag längtar redan till vintertiden igen.

Nå, nu ska vi inte vara sådär tråkiga och negativa här på bloggen för att det finns ju trots allt en del att vara glad för.

Det är ju fredag, jahaarå, då får man sätta igång och hojta efter rödtjutet och sen sova en hel helg. Bra plan där, många lajks på den ;)

Solen skiner från klarblå himmel, jo jag tackar det är vi skitpepp på!

Dom har börjat sopa upp allt grus på gatorna, jajjemen det blir fem tummen upp av fem möjliga. Ni vet väl vad det betyder.... helt rätt, VÅR!
Det tackar vi för!

I går eftermiddag satt jag i lä i solen utanför jobbet och fikade och då blev jag rosa som en liten räka, det är vi väl inte riktigt lika pepp på men det löser sig när man fått kläm på det där med solen. Lite ovan är man ju med hela det där sitta ute och solen och så när man suttit inne och ugglat en hel vinter, det blir liksom full kräm när man väl hamnar ute i värmen. 

Man vill kasta av sig alla kläder och suga i sig solljuset genom alla porer på kroppen just för att man är så svältfödd på sol och värme. Nu gick ju inte det då vi satt precis där helikoptrarna kom in för landning. Vi kan gubevars inte ha ett haveri där dom trillar ner från himlen som stenar och ligger som plockepinn på airside för att piloterna blir bländade av den där vinterbleka, självlysande bruttan på baksidan ;)
Dom kanske till och med kunde förstört synen, ni vet lite som att titta direkt mot solen.
Följden skulle kunna bli att Försvarsmakten inte har några piloter att skicka på insats.
Nej vid närmare eftertanke, för allas mentala och kroppsliga hälsa så behöll jag kläderna på. Det känns bra att ha dragit sitt strå till stacken, gjort en insats för rikets säkerhet och den statliga produktionen så att säga.
Man gör ju så gott man kan menar jag ;)

Nä vet ni vad, nu tror jag att det är dags.
Nu ropas det från skåpen, pockas på uppmärksamhet.
I kör hojtas det från;

Rödtjut
Baconlindade dadlar
Ost
Prosciutto
En och annan chokladbit kanhända

Nu väntar vi bara på att det fina fredagssällskapet ska ringa på dörren så att vi kan sätta igång och proppa ansiktet fullt!
;)

Ha en skön fredag!
Kram
Karin