fredag 1 augusti 2014

Att fredagsmysa med två finingar







Dom här två finingarna har jag fotograferat idag.
Johanna och hennes hund Abbe.

Vi tillbringade gott och väl ett par timmar tillsammans och det blev jättefina bilder.
Hjärtat svämmar liksom över.
Jag är så lyckligt lottad.
Det finns så mycket som man kan hänga upp sig på..
Triviala saker som att man vill ha en ny soffa eller dom där kuddarna man såg på Instagram som är så snygga. Eller dom där kläderna som man så gärna vill ha och som man tycker att man behöver vara smal för att kunna ha.
Allt man ska göra sen.. sen när man blir smal/rik/snyggare/får längre hår/går i pension/eller blir bättre på något outgrundligt vis som man inte riktigt vet hur.

När det kommer till kritan, så är det enda som räknas, ens nära och kära.
Skjut inte upp möten och umgänge med dom du älskar, det är det enda som betyder något.
Jag är lyckligt lottad som har en så fin familj.
Snart kommer också den saknade sonen hem.
För gott, hur länge det nu är ;)
Men vi ska ta till vara på det.
Umgås och hänga med varandra och vara världens bästa finingar ihop!



Ha en skön fredagkväll!
Kram
Karin

fredag 18 juli 2014

Sommarkväll











En stilla kvällspromenad på landsbygden i sommarsverige, jag älskar verkligen den här årstiden!

A quiet evening stroll on the swedish country side, i just love this summer season!



Have a nice day!

onsdag 16 juli 2014

Att gilla sina vänner













Fick låna ett objektiv av en vän.
Canon 70-200 f2,8
En vän som inte alls är särskilt lätt att tycka om längre.

Vi brukar prata mycket fotografi när vi träffas och när han skulle åka bort ett tag och erbjöd mig att få låna och prova objektivet under tiden lyckades jag avhålla mig från att vara alltför ivrig och entusiastisk - Not.
 Jag menar, vem är jag att säga nej till en veckas objektivbonanza med ett objektiv som jag åtrår hett och intensivt.

Jag tog med mig grejerna till vår vackra Trädgårdsförening, bara ett stenkast från där jag bor och provade. Lasse fick hänga med som assistent och modell :)

Den här vännen är nu en orsak, för att inte säga den direkta orsaken, till att min ekonomi kommer att ge upp ett avgrundsvrål när den vrider sig i dödskramper och med en ryckning ger upp sin sista suck i samma sekund som jag faller till föga och viskande erkänner för mig själv att jag kommer att köpa ett likadant.
För det kommer jag så klart att göra..
Jag vet det, jag känner mig själv
Efter 45 år så vet jag, det är ingen idé att börja mumla saker som,
"jaa kanske, vi får se.."
"mm, men om jag sparat ihop pengar.."

När jag köpte min nya kamera gjorde jag ett medvetet val. Jag visste att jag bara hade ett objektiv som skulle passa, mitt 50 mm f1,4
Jag gjorde en bedömning att det skulle gå, man klarar sig långt på det objektivet, väldigt långt, det är ett kanonbra objektiv.
Bilderna på mina barn i ladan, är alla fotade med det objektivet.
Jag var nöjd med det beslutet.
Det är klart att jag var nöjd, jag motiverade ju köpet av en ny kamera!
Ibland är den lättaste personen att lura helt enkelt en själv :)

Nu har vi gått vidare, min nya kamera och jag.. tydligen ;)
Nu snackar vi inte "om" det blir ett nytt objektiv, det är bara en fråga om när.
Och en fråga om hur mycket jag måste styrketräna, det är ju inga lätta grejer att baxa omkring med och hålla uppe i axelhöjd timme ut och timme in...

..Men helt klart värt det, helt klart! ;) 




A friend lent me a canon optics, 70-200 f2,8 that I had to try out.
So I went to the garden society of Linköping just a couple of blocks from where I live.
A beautiful place of recreation in the center of the city and a place that offers a variety of places to take beautiful pictures.
And now? Well, I just have to have one!




Hugs
Karin

söndag 13 juli 2014

Att vara ledig från världens bästa jobb












Jag har helt enkelt världens, i mina ögon, bästa jobb.
Jag jobbar på kontor, inte så spännande kanske. Jag tillhör ledningen på Försvarsmaktens Flygskola där vi utbildar Försvarsmaktens piloter, både stridsflyg-, transport- och helikopterpiloter. Jag sitter på min kontorsstol och administrerar ditten och datten på dagarna, hjälper till så att verksamheten flyter så friktionsfritt som möjligt så att våra flyglärare och elever kan göra det dom är bäst på.
 Att jag fotograferar och har förmånen att få dokumentera Flygskolans verksamhet är ett stort plus i kanten.
Ibland, om det finns möjlighet, får jag följa med och flyga bara för mitt eget höga nöjes skull, och ibland för att dokumentera någonting speciellt.

just nu har jag semester men är efter en vecka så pass utvilad att jag nästan kryper ur skinnet. Jag har svårt att sitta still, vill bara ta bilen och GÖRA något, jag vet inte vad men jag vill att det ska vara produktivt. Oron och ångesten lurar som en järnring runt halsen.
Jag har inte riktigt varit medveten om det här förrän jag fick en fast anställning med lagstadgat antal veckors betald semester och med det en social förväntan som är gjuten i sten, ett Svenskt obligatorium, att tycka att det är fantastiskt att få vara ledig flera veckor i sträck, att inte sticka ut. Det är nästan tabu att säga att jag har svårt att vara ledig, totalt politiskt okorrekt att tycka att det är jobbigt, att jag klättrar på väggarna och nästan river tapeterna av densamma.. ja, det gjorde jag ju faktiskt nästan ordagrant förra sommaren när jag tänker efter ;)

Missförstå mig inte, jag tycker att det är bra, jag är oerhört tacksam för lönen varje månad, tryggheten, semestern, alla mina fantastiska kollegor. Jag älskar mitt jobb och jag trivs otroligt bra, bättre än jag någonsin vågat drömma om och skulle inte vilja vara utan det.
Efter flera år av eget företagande och otryggheten det förde med sig i kombination med att aldrig riktigt kunna vara ledig längre tider, som mest hade jag två veckors sammanhängande semester och obetald därtill, älskar jag tryggheten och framförhållningen. Förmågan att kunna planera eftersom man vet vad som händer i lönekuvertet varje månad. Jag är så tacksam och ödmjuk inför det faktum att jag har så mycket semester, varje gång jag tänker på det så svindlar tanken.

Jag är en orolig och rastlös person, jag vet att jag är det, vill alltid vara på väg någonstans, alltid tre steg framför i tanke, här och nu är svårt för att inte säga omöjligt. Återhämtning är viktigt, här och nu är viktigt och borde inte vara svårt och omöjligt. Av den här enkla anledningen älskar jag att åka tåg och bil. Det kanske låter konstigt, som en motsägelse av stora mått, men då är jag alltid på väg någonstans och jag slappnar av och kan låta tankarna vandra. Sätt mig i en bil och jag somnar, om jag inte kör förstås ;)

Idag vet jag inte vad jag föredrar. Att jobba och aldrig vara riktigt utvilad och på så sätt inte orka vara rastlös och orolig. Då håller kroppen och hjärnan sig så pass på mattan att jag kan lägga locket på och sätta mig ner och slappna av, om än i en illusion.. rastlösheten lurar alltid under ytan men då kan jag hålla den i chack, blockera den och låta bli att lyssna på hjärnans tjat om stimulans och utveckling, om projekt och utmaningar.

Eller vara ledig och utvilad och då få lov att hantera min personlighet, den som är utmattande och jobbig, den som hela tiden måste göra något, hitta på något, inte sitta still, söka upplevelser, stimulans för hjärnan. Hantera vetskapen om att jag borde träna, hårt och till gränsen för kroppslig utmattning för att helt enkelt köra skiten ur kroppen och hjärnan eftersom det inte går att tillfredsställa rastlösheten och oron på något annat vis. Det finns helt enkelt inte tillräckligt med timmar på dygnet. Jag upptäckte härom kvällen att jag suckade när jag skulle gå och lägga mig, jag upplevde att jag helt enkelt tyckte att det skulle bli tråkigt att sova, gå och lägga mig i sängen och vänta på att vakna nästa morgon. Lite slöseri med tid, kunde man inte hoppa direkt till nästa morgon tänkte jag, och första morgonkaffet och den dagens aktiviteter?
Helt vansinnigt jag vet.

Tänk om jag ändå kunde kanalisera det här på ett vettigt sätt. Jag undrar ibland om jag skulle kunna uträtta storverk inom något område, om jag bara kunde organisera min kapacitet. Om jag bara kunde komma på hur och inom vad.

Jag lovar att om jag ägde min bostad just nu, skulle jag förmodligen börja riva någon vägg eller slänga ut köket eller någonting annat helt galet.
Om jag hade en egen tomt skulle jag troligtvis påbörja något byggnadsprojekt eller gräva ett stor dike på tomten... för hand med spade, skitstort, ett jättedike, bara för att, kanske kunde det bli en pool ;)

Det är klart att jag älskar semester, allt annat vore ju helt galet.

Nu ska jag steka lite kesoplättar, kanske baka någonting, springa en mil eller gräva ett dike någonstans ;)

Ha en skön sommar!
Kram
Karin

måndag 16 juni 2014

Det vackraste jag har



Äntligen befinner dom sig i samma stad.
De fina vackra barnen.
Mattias är hemma från Barcelona på semester.
Alltså, jag vet, totalt åt fel håll, jag skulle föredra att åka åt andra hållet när jag får semester ;)
Från kylan här i norr till det varma sköna södra Europa.
Men jag är glad, glad och tacksam för att han vill komma hem till oss ett par veckor.
Då gäller det att man passar på, när dom har en fri dag samtidigt, att samla ihop och föreviga dom båda, för även om han har semester, den där fina sonen, så är han ju rysligt upptagen när han kommer hem.
Jo, men jag var ju tvungen att prova min nya kamera också, så klart.
Totalt självisk på alla plan, precis som man måste vara som kärleksfull Mamma ibland ;)




Finally, my beautiful children are both in the same city and country, at the same time.
Mattias is home on vacation from Barcelona where he lives and works.
I know, I´d rather go in the opposite direction for my vacation, from the cold-ish north to the warm and comfy south of Europe ;)
But I´m glad and happy that he wants to come home and hang out with his family.
Though even if he is just here for a couple of weeks of vacation, he is very busy. So when the chance was given, when they both had a few hours to spend together with their mother, I hurried to gather them both for a photo shoot.
Well, yes I also had to try out my new camera.
Totally selfish in every way, just the way you have to be sometimes as a loving Mother ;)



I wish you all a nice week.
Hugs
Karin

LinkWithin

Blog Widget by LinkWithin