tisdag 28 juli 2015

Att vara rik







Tänk att få vara rik på människor, personer som berikar livet.
Människor som får hjärtat att svämma över.
Både min egen familj och sådan man har till låns.

Du får 30 minuter, då är jag din, då gör jag exakt som du säger, sa den andra tredjedelen av familjen, mannen jag tillbringar så mycket tid jag kan tillsammans med trots att det skiljer 50 mil.
Vem är jag att tacka nej till ett sånt erbjudande, det är ju inte så att dom haglar över en direkt ;)

Jag förstår att alla inte är helt bekväma med att befinna sig i sökaren. Gudarna ska veta att jag är den första att skriva under på det. Jag försvinner som en avlöning när det ska fotograferas. jag står hundra gånger hellre bakom kameran.

Så nu har jag betat av två tredjedelar av familjen. Den första är den här fina tonåringen som jag fotade häromdagen.
Den andra fina dottern är lite svårflirtad men jag hoppas verkligen att hon kan tänka sig att stå framför kameran någon dag.

torsdag 23 juli 2015

Att göra det som krävs











Gårdagens kreativa projekt.
En vacker tonåring framför kameran.



Jag har semester, har haft i två veckor nu.
Det vet vi vad det betyder.
Jag är rastlös så att det kryper i kroppen och hjärnan är utvilad och sysslolös.
Jag är ju inte någon vidare semesterperson.. jag blir rätt så, hur ska jag säga.. besvärlig.
I den bästa av världar när det är fint väder, varmt och soligt och härligt, så kan jag hålla mig på mattan genom att åka och bada och ligga och sola, sitta ute på kvällarna och bara ha det skönt.
Men nu lever vi ju inte i de bästa av världar, i den där utopin som vi brukar dagdrömma om.
Nej, för den här sommaren kommer det en itsibitsi liten touch av nederbörd. Av tio dagar regnar det åtta.
Jag måste alltså för min egen mentala hälsa och den mentala hälsan hos dom som behöver vistas omkring mig när jag är ledig, hitta på något att göra.

Så nu har jag bestämt.
Varje dag ska jag fota och redigera.
Så att hjärnan får någonting att sysselsätta sig med.
Även fast lusten inte finns och det regnar varenda förbenade j-a dag.
Måste.
Basta.

fredag 3 april 2015

Att sakna något





Det är klart att jag saknar det.
Fotograferandet, skapandet.
Det är ju på något sätt att leva.
Idéerna man har
att försöka förverkliga dom
den kreativa processen
frustrationen när det inte blir som man vill
lyckan när man sitter med bilderna och hittar dom där guldkornen
där man inte förväntade sig att hitta något alls
mitt bland allt det utdömda
det som i första sorteringen valdes bort
någonstans där hittar man känslan
den man letade efter
den som slår an en sträng
den som inte går att locka fram





För att inte tala om när man får träffa sådana här knallhattar
Världens svåraste modeller..
barn






onsdag 11 mars 2015

Numera så sällsynt att det borde vara fridlyst








Jag vet...
jag vet, att det har varit tyst väldigt länge, ända sedan november.
Blogginläggen är så sällsynta att dom borde vara fridlysta.
Jag har försökt men jag finner inte lusten.
Lusten finns inte, vare sig för fotografering eller historieberättande.
När jag sätter mig och försöker så är det tomt.
Jag letar men jag hittar henne inte.
Hon, den där kvinnan som för två år sedan var så glad och livlig.
Hon som renoverade torp i parti och minut, hojtade efter rödtjut, och skrev roliga blogginlägg om precis ingenting.

När jag läser inläggen idag så skrattar jag själv högt och förundras och tänker... hon har talang den där personen, hon är rolig och kan berätta, jag undrar var hon blev av?
Jag känner inte igen henne.. hon som skrivit, hon är en främling idag, jag hittar henne inte.
Jag letar men hon står inte att finna.

Kanske kommer hon tillbaka, kanske inte, kanske har det passerat för mycket vatten under broarna.

Ni som har följt mig på Instagram vet att jag har bytt jobb och bostadsort.
Mitt i livet kände jag att jag var tvungen att göra en omstart.
Jag har flyttat 30 mil söderut och flyttat in i en helt fantastisk lägenhet och jobbar numera med bemanning och personalfrågor i Marinen.
Jag har bytt flygplan mot båtar.

Kanske är det också det bloggen behöver... en omstart.
Kanske behöver den flyttas till en annan plats.
Något nytt, en omstart.
Kanske.

Jag ska rådgöra med henne, hon den där kvinnan som kanske finns någonstans därinne.
Hon som kanske kommer fram igen när omstarten gjort det den ska.
När tiden har utövat sin magi.
Hur lång den tiden blir har jag inte en aning om.
Tiden är ju så beroende av en hel massa parametrar..
ungefär som när man bakar världens godaste paj
Man får helt enkelt fristajla lite.

Jag kommer att dyka upp här.. kanske inte så ofta, men det är ni ju gudbevars inte så bortskämda med nu för tiden.


Ha en fin fortsättning på veckan och en trevlig helg.
Kram
Karin

söndag 9 november 2014

Att få ett uppdrag













För en tid sedan kom Mattias och frågade mig om jag inte kunde fota honom och hans flickvän.
Han ville att det skulle bli en överraskning.
Han ville ge henne bilderna i present på hennes födelsedag.

Så under förespegling att jag behövde träna porträttfotografering och behövde bilder till min portfolio hade vi en riktigt rolig timme när jag försökte fånga dom på bild.
Tidvis var det en utmaning och rörelseoskärpan är mer regel än undantag. Men det är också dom bilderna man ler och blir glad innombords när man ser.
Den oförställda glädjen och kärleken.


----------------------

Some time ago, Mattias asked me if I could take pictures of him and his girlfriend.
He wanted it to be a surprise.
He wanted to give her the pictures as a present for her birthday.

So under the pretense that I needed to practice portrait photography and needed images to my portfolio, we had a really fun hour when I tried to capture them both in the same frame.
At times it was a challenge and blurriness is more the rule than the exception.
But there are also those pictures that makes you smile and feel happy.
The undisguised joy and all the love.



Ha en fin söndag!
Hugs

LinkWithin

Blog Widget by LinkWithin