onsdag 11 mars 2015

Numera så sällsynt att det borde vara fridlyst








Jag vet...
jag vet, att det har varit tyst väldigt länge, ända sedan november.
Blogginläggen är så sällsynta att dom borde vara fridlysta.
Jag har försökt men jag finner inte lusten.
Lusten finns inte, vare sig för fotografering eller historieberättande.
När jag sätter mig och försöker så är det tomt.
Jag letar men jag hittar henne inte.
Hon, den där kvinnan som för två år sedan var så glad och livlig.
Hon som renoverade torp i parti och minut, hojtade efter rödtjut, och skrev roliga blogginlägg om precis ingenting.

När jag läser inläggen idag så skrattar jag själv högt och förundras och tänker... hon har talang den där personen, hon är rolig och kan berätta, jag undrar var hon blev av?
Jag känner inte igen henne.. hon som skrivit, hon är en främling idag, jag hittar henne inte.
Jag letar men hon står inte att finna.

Kanske kommer hon tillbaka, kanske inte, kanske har det passerat för mycket vatten under broarna.

Ni som har följt mig på Instagram vet att jag har bytt jobb och bostadsort.
Mitt i livet kände jag att jag var tvungen att göra en omstart.
Jag har flyttat 30 mil söderut och flyttat in i en helt fantastisk lägenhet och jobbar numera med bemanning och personalfrågor i Marinen.
Jag har bytt flygplan mot båtar.

Kanske är det också det bloggen behöver... en omstart.
Kanske behöver den flyttas till en annan plats.
Något nytt, en omstart.
Kanske.

Jag ska rådgöra med henne, hon den där kvinnan som kanske finns någonstans därinne.
Hon som kanske kommer fram igen när omstarten gjort det den ska.
När tiden har utövat sin magi.
Hur lång den tiden blir har jag inte en aning om.
Tiden är ju så beroende av en hel massa parametrar..
ungefär som när man bakar världens godaste paj
Man får helt enkelt fristajla lite.

Jag kommer att dyka upp här.. kanske inte så ofta, men det är ni ju gudbevars inte så bortskämda med nu för tiden.


Ha en fin fortsättning på veckan och en trevlig helg.
Kram
Karin

söndag 9 november 2014

Att få ett uppdrag













För en tid sedan kom Mattias och frågade mig om jag inte kunde fota honom och hans flickvän.
Han ville att det skulle bli en överraskning.
Han ville ge henne bilderna i present på hennes födelsedag.

Så under förespegling att jag behövde träna porträttfotografering och behövde bilder till min portfolio hade vi en riktigt rolig timme när jag försökte fånga dom på bild.
Tidvis var det en utmaning och rörelseoskärpan är mer regel än undantag. Men det är också dom bilderna man ler och blir glad innombords när man ser.
Den oförställda glädjen och kärleken.


----------------------

Some time ago, Mattias asked me if I could take pictures of him and his girlfriend.
He wanted it to be a surprise.
He wanted to give her the pictures as a present for her birthday.

So under the pretense that I needed to practice portrait photography and needed images to my portfolio, we had a really fun hour when I tried to capture them both in the same frame.
At times it was a challenge and blurriness is more the rule than the exception.
But there are also those pictures that makes you smile and feel happy.
The undisguised joy and all the love.



Ha en fin söndag!
Hugs

fredag 1 augusti 2014

Att fredagsmysa med två finingar







Dom här två finingarna har jag fotograferat idag.
Johanna och hennes hund Abbe.

Vi tillbringade gott och väl ett par timmar tillsammans och det blev jättefina bilder.
Hjärtat svämmar liksom över.
Jag är så lyckligt lottad.
Det finns så mycket som man kan hänga upp sig på..
Triviala saker som att man vill ha en ny soffa eller dom där kuddarna man såg på Instagram som är så snygga. Eller dom där kläderna som man så gärna vill ha och som man tycker att man behöver vara smal för att kunna ha.
Allt man ska göra sen.. sen när man blir smal/rik/snyggare/får längre hår/går i pension/eller blir bättre på något outgrundligt vis som man inte riktigt vet hur.

När det kommer till kritan, så är det enda som räknas, ens nära och kära.
Skjut inte upp möten och umgänge med dom du älskar, det är det enda som betyder något.
Jag är lyckligt lottad som har en så fin familj.
Snart kommer också den saknade sonen hem.
För gott, hur länge det nu är ;)
Men vi ska ta till vara på det.
Umgås och hänga med varandra och vara världens bästa finingar ihop!



Ha en skön fredagkväll!
Kram
Karin

fredag 18 juli 2014

Sommarkväll











En stilla kvällspromenad på landsbygden i sommarsverige, jag älskar verkligen den här årstiden!

A quiet evening stroll on the swedish country side, i just love this summer season!



Have a nice day!

onsdag 16 juli 2014

Att gilla sina vänner













Fick låna ett objektiv av en vän.
Canon 70-200 f2,8
En vän som inte alls är särskilt lätt att tycka om längre.

Vi brukar prata mycket fotografi när vi träffas och när han skulle åka bort ett tag och erbjöd mig att få låna och prova objektivet under tiden lyckades jag avhålla mig från att vara alltför ivrig och entusiastisk - Not.
 Jag menar, vem är jag att säga nej till en veckas objektivbonanza med ett objektiv som jag åtrår hett och intensivt.

Jag tog med mig grejerna till vår vackra Trädgårdsförening, bara ett stenkast från där jag bor och provade. Lasse fick hänga med som assistent och modell :)

Den här vännen är nu en orsak, för att inte säga den direkta orsaken, till att min ekonomi kommer att ge upp ett avgrundsvrål när den vrider sig i dödskramper och med en ryckning ger upp sin sista suck i samma sekund som jag faller till föga och viskande erkänner för mig själv att jag kommer att köpa ett likadant.
För det kommer jag så klart att göra..
Jag vet det, jag känner mig själv
Efter 45 år så vet jag, det är ingen idé att börja mumla saker som,
"jaa kanske, vi får se.."
"mm, men om jag sparat ihop pengar.."

När jag köpte min nya kamera gjorde jag ett medvetet val. Jag visste att jag bara hade ett objektiv som skulle passa, mitt 50 mm f1,4
Jag gjorde en bedömning att det skulle gå, man klarar sig långt på det objektivet, väldigt långt, det är ett kanonbra objektiv.
Bilderna på mina barn i ladan, är alla fotade med det objektivet.
Jag var nöjd med det beslutet.
Det är klart att jag var nöjd, jag motiverade ju köpet av en ny kamera!
Ibland är den lättaste personen att lura helt enkelt en själv :)

Nu har vi gått vidare, min nya kamera och jag.. tydligen ;)
Nu snackar vi inte "om" det blir ett nytt objektiv, det är bara en fråga om när.
Och en fråga om hur mycket jag måste styrketräna, det är ju inga lätta grejer att baxa omkring med och hålla uppe i axelhöjd timme ut och timme in...

..Men helt klart värt det, helt klart! ;) 




A friend lent me a canon optics, 70-200 f2,8 that I had to try out.
So I went to the garden society of Linköping just a couple of blocks from where I live.
A beautiful place of recreation in the center of the city and a place that offers a variety of places to take beautiful pictures.
And now? Well, I just have to have one!




Hugs
Karin

LinkWithin

Blog Widget by LinkWithin